Jag har totalt tröttnat på mitt jobb, en gammal skada förtär mig, jag har ständigt ont och ju mer jag tänker på det ju mer förstår jag exakt hur mycket jag saknar min Zingo. Ni som verkligen känner mig vet att han var som min lillebror. Jag fattas min lillebror.
Jag vill snart inte mer. rädda mig från detta sinneslag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar